Psykodrama, vad är det?

Psykodrama är en gruppsykoterapeutisk metod där man inte bara samtalar utan också visar upp de situationer eller konflikter i livet som känns jobbiga. Detta gör man med hjälp av regissören och gruppen för att undersöka om det finns andra sätt att förhålla sig till det som är svårt och obegripligt.

Det här sättet att arbeta är spritt över hela världen. Upphovsmannen är Jacob Levy Moreno (1889-1974) var läkare, samhällsforskare och filosof, som var verksam först i Wien och sedan i USA. Han hade en djup tilltro till människans förmåga att växa och gå vidare och ville ge dramat en plats i vardagen, som ett verktyg för att lösa mellanmänskliga konflikter på platser där människor möts.

Psykodrama etablerades i USA redan på 30-talet och Moreno var oerhört aktiv i debatten inom psykiatrin. Han inrättade Beacon Hill Sanatorium utanför New York, där han behandlade psykoser och familjer med problem. I början av 40-talet startade han upp en teater för psykodrama mitt i New York där bland annat Virginia Satir (familjeterapeut) och Fritz Perls (gestaltterapins grundare) deltog under en period. Han startade upp olika tidskrifter inom psykodrama och sociometri och bildade olika intresseföreningar inom området bl a International Association of Group Psychotherapy IAGP, som fortfarande är aktiv.

Psykodrama kom till Sverige under 70-talet. Det hämtades hem av människor inom psykiatrin och scener inrättades på några mentalsjukhus i Sverige bl a Långbro och S:t Lars sjukhus i Lund och senare också på Norrköpings barnpsykiatriska klinik. För närvarande finns det fyra institut i Sverige som har utbildning/fortbildning i psykodrama varav Stockholmsinstitutet är ett. Det finns också många verksamma socionomer, terapeuter, speciallärare, organisationskonsulter som använder det i sin verksamhet.

Moreno utvecklar sina teorier eller rättare sagt filosofi i ”Psychodrama volume I, II,III.” Följande begrepp är väsentliga: Det autentiska mötet – Moreno menade att en människas personlighet blir manifest först i mötet med en annan och att detta är grunden för varje själslig aktivitet. Jämför med Buber ”Jag, du, vi.”, en teolog som haft stort inflytande på den interpersonella psykologin och med vilken Moreno samarbetade i en tidskrift under sin ungdomstid i Wien.

Spontanitet och kreativitet - spontanitet betecknar Moreno som friheten i ögonblicket att göra ett nytt val, inte gå på rutin utan att välja att göra på ett nytt sätt i en gammal situation och därmed frigöra sin kreativitet, skapa nya lösningar. Kreativiteten ser Moreno som mänsklighetens största tillgång. Det handlar inte om en sanning utan om många sanningar (multivers) och när de lyfts upp möjligheten till nya lösningar.

Aktion och val - människan är en handlingsvarelse som i aktionen visar vem hon är, språket kan skapa en skillnad mellan att säga och att göra och det är genom att visa upp beteenden och interaktionssekvenser som det går att utarbeta nya strategier, hitta en ny väg eller skapa en ny möjlighet.

Tele – en förmåga att leva sig in i vad en annan människa tänker och känner och att den andre kan föreställa sig vad jag känner och tänker, en ömsesidig empati som går i bägge riktningarna och där jag kan se på mig själv genom den andres ögon, vilket kan skapa insikt och öppna upp för nya perspektiv. Användningsområden

Psykodrama tillämpas inom skola, vård, socialt arbete, organisationsutveckling, teaterutbildning, samt inte minst för arbete med konfliktlösning på individ- och gruppnivå t ex tema mobbing, rasism och arbetslöshet. Många deltagare kommer från dessa verksamhetsområden men även från andra arbetsplatser där utveckling av personlig kreativitet är önskvärd. Hur går ett drama till?

Ett drama föregås av en uppvärmningsfas, där hela gruppen arbetar tillsammans kring ett tema. Någon får kontakt med något viktigt och vill utforska frågeställningen vidare. Då sätts ett drama upp med regissörens och gruppens hjälp. Regissörens uppgift är att leda dramat i en meningsfull riktning för den som vill utforska ett tema. Handlingen spelas upp här och nu och kan röra sig obehindrat mellan fantasi och verklighet, från dåtid till framtid precis som drömmen eller vår inre verklighet. Dramat kan bestå av en enda scen men oftare av flera som utvecklar det ursprungliga temat. De övriga i gruppen deltar som medspelare eller engagerade åskådare. Efter dramat sitter gruppen ner och de som vill delar med sig av känslor och erfarenheter som väckts till liv under dramat. Det brukar visa sig att flera i gruppen har erfarenhet av liknande händelser, vilket är oerhört värdefullt för den som just undersöker ett tema.